Trots att boken blivit så hyllad var jag ganska skeptisk till den innan jag väl började läsa den. Det enda jag visste om den var att den innehöll vissa märkliga fenomen, som att det regnar fiskar från himlen, och jag brukar ha svårt för allt som inte stämmer någorlunda överens med den värld jag lever i (Harry Potter undantaget...). Jag är alldeles för mycket naturvetare och skeptiker (hm, tråkig med andra ord) för att gilla övernaturliga inslag i böcker. Jag önskar att jag bara kunde leva mig in i en förtrollad värld och njuta av den, men jag blir störd av sånt som är alldeles för overkligt, så är det bara.
Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om de övernaturliga inslagen i Kafka på stranden, eller om boken i sig själv heller. Utan fiskregn från himlen och en av karaktärernas förmåga att prata med katter skulle den här historian bli ganska platt, den är så skruvad i sig själv att de onaturliga inslagen inte känns så märkliga. Och trots att jag inte kan låta bli att störa mig på vissa motsägelser (som t.ex. att Mr Sanders som inte kan lyfta en sten eftersom han är ett koncept snarare än en person fortfarande kan trycka på knapparna på en mobiltelefon) fungerar den här boken för mig. Jag vill läsa vidare och få veta hur allt hänger ihop, och bokens drygt 500 sidor betas av i ett snabbt tempo. Den hänger också kvar i tankarna långt efter att sista sidan är utläst, det finns fortfarande frågetecken jag hade velat få uträtade innan boken tog slut. Fast kommer jag läsa fler Murakami? Kanske, men jag inte är lika frälst som alla andra verkar vara.
Betyg: ♥♥♥
