Bekännelsedags

Högen med olästa böcker har på något vänster växt och upptar numera en halv bokhylla. Jag har undvikit att räkna dem under bra lång tid, men idag var jag kunde jag inte låta bli. Hela 112 svenska, 6 engelska och 12 tyska böcker väntar på uppmärksamhet. Ja, så illa är det faktiskt! Dessutom slant klick-fingret idag, så ytterligare 8 böcker är på väg hem till mig. När hade jag tänkt hinna läsa alla egentligen?

Nja

Jag brukar gilla Anna Jansson deckarserie om kriminalpolisen Maria Wern, men Inte ens det förflutna levde inte upp till mina förväntningar. En intrig som hämtad ur en amerikansk B-skräckfilm, karaktärer som känns överdrivna och inte särskilt trovärdiga och aningen för många sammanträffanden och mord för att det ska kännas realistiskt. Boken är desutom ganska rörig och dåligt genomarbetad. Kanske är jag gnällig, men jag stör mig på fel som det på sidan 183, där en person först sitter och jobbar i vardagsrummet, i stycket efter står det att "från sitt arbetsrum kunde han se" och några rader längre ner sitter personen i fråga i vardagsrummet igen...

"Anna Janssons bästa hittills" står det på framsidan. Jag håller inte med, i mina ögon är Inte ens det förflutna den klart svagaste delen i serien hittills. Jag hoppas på bättring till nästa bok!

Maken

Blogglusten har inte direkt varit pockande på sista tiden. Jag har haft för mycket annat att tänka på, men hoppas att suget kommer tillbaka nu när kvällarna inte är lika ljumma och ljusa längre.


Högen med böcker att recensera växer och växer, men vissa böcker var det så länge sedan jag läste nu att det blir svårt att skriva ihop något om mina tankar om dem. Sist ut var i alla fall Maken av Gun-Britt Sundström, som länge legat i min att-läsa-hög men aldrig lockat på riktigt. Så här i efterhand är jag i alla fall glad att jag läste om Martina och Gustav och deras komplicerade förhållande till varandra - de kan varken leva ihop eller skiljas från varandra. Helt plötsligt verkar min egen relation busenkel och okomplicerad, trots att den, som alla andra relationer, har sina toppar och dalar. I relationen som beskrivs i Maken tror jag att alla kan hitta någon sorts igenkännande.

Boken släpptes 1966 och tiden som beskrivs är en annan än vår, men ändå lik. Demonstrationer, första maj-tåg, träskor och svårighet att få tag på preventivmedel kanske inte är något min generation upplever varje dag, men boken känns ändå aldrig omordern. Relationer mellan människor ser väl ganska lika ut oberoende av i vilken tid vi lever misstänker jag. Omgivningens förväntningar skiftar, ingen höjer ju längre på ögonbrynen om man sover i samma rum utan att vara gifta, men problemen som uppstår i ett äktenskap än nog ungefär de samma idag som på 60-talet.

Sundströms språk är fint och flyter bra, Maken är helt klart värd att läsa och kommer säkert att följa med mig i minnet ett bra tag framöver. Något lång kan jag tycka att den är, kanske hade den vunnit på att kortas av lite i mitten, men det tycker jag nog mest för att jag egentligen vill att Martina och Gustav ska vara lite snabbare att göra en förändring i sitt liv - det verkar så jobbigt att leva i deras relation!