Ett ufo gör entré

Några år har gått sedan En komikers uppväxt slutade, och Juha och Jenny har blivit några år äldre i Ett ufo gör entré av Jonas Gardell. Läser och minns med rysningar hur det var att vara 15 år gammal och osäker på sig själv och livet. Inte för att man alltid är så självsäker numera heller, men 15 skulle jag inte vilja vara igen för allt te i England.

Precis som i övriga två böcker i trilogin om Sävbyholm är språket i Ett ufo gör entré vackert och poetiskt. Läser med en klump i magen om Juhas uppväxt och gråter en skvätt ibland. Det är få böcker som känns i magen på samma sätt som böckerna om Juha och Jenny. Läs!

Nedräkning

Om bara 2,5 vecka är det semester och jag är på väg till mellanöstern. Dit trodde jag i ärlighetens namn aldrig att jag skulle åka.

Nattfåk

Spökhistorier tillhör vanligtvis inte mina favoriter, men Johan Theorin lyckas balansera precis på rätt sida om gränsen i sina böcker med övernaturliga inslag. Nattfåk gillade jag till och med snäppet bättre än Skuggtimmen. Spännande och annorlunda, en av de bättre deckarna jag läst på senare tid. Hoppas att Johan håller stilen och fortsätter att leverera böcker som får håren att resa sig på armarna!

Men tack för den, chefen!

Drygt en dags övertid per person och vecka fram till sista april ska klämmas in i schemat. Blir trött bara jag tänker tanken.

Ahhh vad skönt att vara hemma!

Har varit i Tyskland en vecka på kurs, och hur mycket jag än gillar att få träna på tyskan är det vansinnigt skönt att vara hemma igen... Mycket jobb och för lite sömn sätter sina spår, och jag känner mig alldeles avtrubbad idag.

Med på resan följde Peter Robinsons I djävulens sällskap - perfekt läsning på flygplanet och på hotellrummet efter alltför många timmars övertidsarbete. Som vanligt har Peter Robinson skrivit en deckare med bra driv i, lättläst men samtidigt spännande genom hela berättelsen. Jag gillar att läsa om Alan Banks, Annie Cabbot och de andra poliserna i Eastvale, och blev inte besviken den här gången heller. Den enda nackdelen jag kan komma på är att det var ganska många personer som figurerade i den här berättelsen, och stundvis hade jag svårt att komma ihåg vilka alla var. I djävulens sällskap är en fristående fortsättning på I ondskans spår, och har man läst den känner man igen en del av karaktärerna. I ondskans spår tillhör i ärlighetens namn inte mina favoriter bland Robinsons deckare - den är mer otäck än smart om man jämför med författarens övriga titlar, men i I djävulens sällskap hittar Robinson en bättre balans mellan skräck och intelligent story. En bra man-vet-vad-man-får-deckare!

Bokcirkelångest

En ny kollega som vet att jag läser mycket har bett mig vara med i en bokcirkel hon vill starta. Har svarat lite svävande - bokcirkel är en sådan där grej som jag gillar i teorin men inte lika mycket i verkligheten. Läsandet är min flykt från alla måsten, och jag drar mig för att införa krav på vad och när jag ska läsa. Är rädd att förstöra läsglädjen och känna mig tvingad. Orolig att den härliga känslan varje gång det är dags att efter humör välja en ny bok ur högen med olästa ska mattas.

Nej, jag vill nog inte vara med.

Flykten

I tonåren hade jag en period när jag slukade böcker om andra världskriget. Även Flykten av Rudolf Vraba tror jag att jag läste under den perioden, men den tål att läsas igen. Vrabas berättelse om hur han hamnade i Auschwitz, om hans tid i lägret och om hur han till slut flydde därifrån tillsammans med en vän är så viktig att jag hoppas att många läser den.

Det är svårt att förstå att de vidriga händelser som beskrivs i boken verkligen har inträffat, och omöjligt att föreställa sig hur det skulle vara att leva under de förhållanden som rådde i Auschwitz. Att vara utlämnad åt människor som tycker att ditt liv är värt noll och ingenting, och som kan välja att skicka dig i döden bara för att de är uttråkade en dag. Att leva med vetskapen att din överlevnad hänger på om du har tur eller otur, om du kan låta bli att reta upp fel person, eller om du kan skaffa dig rätt arbetsuppgifter. Att trots det kunna bevara hoppet om livet och hitta små glädjeämnen i vardagen - jag tvivlar på att jag hade varit så stark.

På tyska

Min kurs är som sagt över, men jag fortsätter att läsa tyska deckare. Tipsad av både Bokmoster och marianne gav jag mig på Die Therapie av Sebastian Fitzek, och jag blev absolut inte besviken! För den här boken passar alla floskler som "spännande från första sidan" in - jag fastnade totalt och kunde knappt släppa boken innan jag fick veta hur allt hängde ihop. Och slutet är minst sagt oväntat! Der Seelenbrecher av samma författare ligger i hyllan och väntar - någon som läst den? Håller den lika hög klass som Die Therapie har jag en riktigt bra deckare att se fram emot.

Årets ynkliga skörd

Enda inköpet på årets bokrea: Aldrig fucka upp 79 kr. På ICA Maxi. Vart tog bokreans forna magi vägen?