Lite i stil med Stieg Larssons deckare beskrevs den som i reklamen, och eftersom jag tillhör den skara som älskade Millenium-trilogin var det så klart ett lockande argument för att klicka hem Hypnotisören av Lars Kepler.
Vad boken har gemensamt med Stieg Larssons deckare mer än ett högt tempo, ganska våldsamma inslag och att den är mycket välskriven kan vi låta vara osagt, men kanske är det att greppet i boken är annorlunda än i de flesta standarddeckare. Jag får en känsla av att läsa något som är nytt och fräscht, som inte följer upplägget i den klassiska deckaren där man ofta vet precis hur historien är uppbyggd. Har man som jag läst mycket deckare kan man ibland bli lite less på att samma recept används gång på gång. Hypnotisören är inte som alla andra deckare, och jag gillar det!
Mycket våld är det som sagt, ibland lite mer än nödvändigt kan tyckas. Fast kanske är det grova våldet en bidragande anledning till att boken är så spännande. Stämningen är obehaglig genom hela boken, och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken innan sista sidan var utläst. Läs, men inte när du är ensam hemma en mörk höstkväll!
