Bekännelsedags

Högen med olästa böcker har på något vänster växt och upptar numera en halv bokhylla. Jag har undvikit att räkna dem under bra lång tid, men idag var jag kunde jag inte låta bli. Hela 112 svenska, 6 engelska och 12 tyska böcker väntar på uppmärksamhet. Ja, så illa är det faktiskt! Dessutom slant klick-fingret idag, så ytterligare 8 böcker är på väg hem till mig. När hade jag tänkt hinna läsa alla egentligen?

Nja

Jag brukar gilla Anna Jansson deckarserie om kriminalpolisen Maria Wern, men Inte ens det förflutna levde inte upp till mina förväntningar. En intrig som hämtad ur en amerikansk B-skräckfilm, karaktärer som känns överdrivna och inte särskilt trovärdiga och aningen för många sammanträffanden och mord för att det ska kännas realistiskt. Boken är desutom ganska rörig och dåligt genomarbetad. Kanske är jag gnällig, men jag stör mig på fel som det på sidan 183, där en person först sitter och jobbar i vardagsrummet, i stycket efter står det att "från sitt arbetsrum kunde han se" och några rader längre ner sitter personen i fråga i vardagsrummet igen...

"Anna Janssons bästa hittills" står det på framsidan. Jag håller inte med, i mina ögon är Inte ens det förflutna den klart svagaste delen i serien hittills. Jag hoppas på bättring till nästa bok!

Maken

Blogglusten har inte direkt varit pockande på sista tiden. Jag har haft för mycket annat att tänka på, men hoppas att suget kommer tillbaka nu när kvällarna inte är lika ljumma och ljusa längre.


Högen med böcker att recensera växer och växer, men vissa böcker var det så länge sedan jag läste nu att det blir svårt att skriva ihop något om mina tankar om dem. Sist ut var i alla fall Maken av Gun-Britt Sundström, som länge legat i min att-läsa-hög men aldrig lockat på riktigt. Så här i efterhand är jag i alla fall glad att jag läste om Martina och Gustav och deras komplicerade förhållande till varandra - de kan varken leva ihop eller skiljas från varandra. Helt plötsligt verkar min egen relation busenkel och okomplicerad, trots att den, som alla andra relationer, har sina toppar och dalar. I relationen som beskrivs i Maken tror jag att alla kan hitta någon sorts igenkännande.

Boken släpptes 1966 och tiden som beskrivs är en annan än vår, men ändå lik. Demonstrationer, första maj-tåg, träskor och svårighet att få tag på preventivmedel kanske inte är något min generation upplever varje dag, men boken känns ändå aldrig omordern. Relationer mellan människor ser väl ganska lika ut oberoende av i vilken tid vi lever misstänker jag. Omgivningens förväntningar skiftar, ingen höjer ju längre på ögonbrynen om man sover i samma rum utan att vara gifta, men problemen som uppstår i ett äktenskap än nog ungefär de samma idag som på 60-talet.

Sundströms språk är fint och flyter bra, Maken är helt klart värd att läsa och kommer säkert att följa med mig i minnet ett bra tag framöver. Något lång kan jag tycka att den är, kanske hade den vunnit på att kortas av lite i mitten, men det tycker jag nog mest för att jag egentligen vill att Martina och Gustav ska vara lite snabbare att göra en förändring i sitt liv - det verkar så jobbigt att leva i deras relation!

Hypnotisören

Lite i stil med Stieg Larssons deckare beskrevs den som i reklamen, och eftersom jag tillhör den skara som älskade Millenium-trilogin var det så klart ett lockande argument för att klicka hem Hypnotisören av Lars Kepler.

Vad boken har gemensamt med Stieg Larssons deckare mer än ett högt tempo, ganska våldsamma inslag och att den är mycket välskriven kan vi låta vara osagt, men kanske är det att greppet i boken är annorlunda än i de flesta standarddeckare. Jag får en känsla av att läsa något som är nytt och fräscht, som inte följer upplägget i den klassiska deckaren där man ofta vet precis hur historien är uppbyggd. Har man som jag läst mycket deckare kan man ibland bli lite less på att samma recept används gång på gång. Hypnotisören är inte som alla andra deckare, och jag gillar det!

Mycket våld är det som sagt, ibland lite mer än nödvändigt kan tyckas. Fast kanske är det grova våldet en bidragande anledning till att boken är så spännande. Stämningen är obehaglig genom hela boken, och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken innan sista sidan var utläst. Läs, men inte när du är ensam hemma en mörk höstkväll!

Tillbaka

Efter en händelserik, men mycket bloggfattig, sommar är jag tillbaka hemma igen. Har hunnit kuska runt i Europa med bil, fylla 30 och åka på långweekend till Berlin. Dessvärre fanns det inte så mycket plats för varken bokläsning eller uppdatering av bloggen som jag hade önskat. Hoppas på bättring nu när jobbet och rutinerna drar igång igen.

Tystnad

Man skulle kunna tro att jag har försvunnit helt - det har jag inte! Jag befinner mig bara langt fran datorer pa landsbygden i Österrike och semestrar. Aterkommer.

läskoma

Slöläser en del, men är för splittrad för att få ner mina tankar om böckerna på pränt. Det ska bli skönt med semester snart!

Sommarpåse Lyx

Igår fick jag en stor och välfylld grön påse i brevlådan. Den innehöll inte mindre än 3 pocketböcker (lyx, lyx!)

• I döden dina män av Niklas Ekdal
• Stella och Sebastian av Jenny Leeb
• Den motvilliga resenären av Jenny Diski

Ekdals bok har jag hört talas om och Leebs har jag varit på väg att klicka hem någon gång, medan bok/författare nummer tre är helt okänd för mig. Ser fram emot att läsa lite nya författare under sommaren!

I påsen fanns dessutom två kakor med mörk choklad (black pepper har jag inte ens sett förut, men den smakade mums), några pingvinstänger och produkter för en hemma-spa kväll - vad är väl mer lyxigt än det? Tusen tack hemliga bokvännen, du skämmer verkligen bort mig! Nu ska jag bara försöka lista ut vem du är...

Till min hemliga bokvän

Paketet har kommit fram (wow!) - jag hinner bara inte skriva mer om det idag...

Tre sekunder

Jag köper sällan inbundna böcker, men det finns författare vars böcker jag inte har tålamod att vänta på tills de ges ut i pocket. Roslund & Hellström tillhör definitivt den lilla gruppen, och så fort jag såg att deras nya bok Tre sekunder gick att förhandsbeställa på Bokus gjorde jag det.

Tre sekunder handlar om Paula, en man som lever ett minst sagt krångligt liv. Han ska inte bara hinna hämta och lämna på dagis och ta hand om sin familj, han är samtidigt polisens infiltratör i den polska maffia som verkar i Stockholm. Han lever med en visshet om att minsta felsteg innebär hans dödsdom - han ser det hända andra och vet att tre sekunder är vad det tar att dö. Han spelar kriminell, vilket bara någon som är kriminell klarar, och är beroende av att högt uppsatta människor sanktionerar hans handlingar för att förhindra andra och värre brott. Han vet dessutom att om något går fel står han ensam, att ingen kommer att tacka honom för hans goda insatser. Hur någon kan välja ett sådant liv övergår mitt förstånd.

Det är svårt att skriva om handlingen utan att avslöja för mycket. Är riktigt upprörd när jag läser delar av boken, och känner starkt för Paula i den situation han hamnar i, kriminell eller inte. Någonstans anar jag upplösningen en bit in i boken, men trots att storyn har inslag som är aningen förutsägbara hålls spänningen uppe och jag sträckläser boken för att få veta hur den slutar. Eller kanske sträckläser jag för att jag inte kan låta bli - få deckare har så hög kvalitet på språket som Roslund & Hellströms. Som vanligt uppfyller de mina förväntningar på alla plan, och jag ser redan fram emot nästa bok av författarduon.

Sommardöden

Efter Mons Kallentofts förra bok, Midvinterblod, såg jag fram emot andra delen i den utlovade trilogin om kriminalaren Malin Fors. Jag blev inte besviken, Sommardöden var precis lika spännande som första boken i serien, och språket lika fängslande. Mons skriver deckare som är poetiska, och även om det tog mig en stund att få flyt i läsandet gillar jag hans sätt att skriva.

Att boken utspelar sig i mina gamla hoods, Linköping, gör den så klart ännu roligare att läsa. Varenda gata och plats som nämns är bekant, och genom hela historien ser jag tydligt framför mig hur det ser ut där poliserna befinner sig för tillfället. Det är en lite märklig känsla att läsa om mord som utspelar sig på platser där man varit - i alla fall om man inte kommer från huvudstan och är van!

Sommarpåse Lyx - frågeformulär

Här är mina svar på frågeformuläret till Sommarbok Lyx. Om min hemliga bokvän har fler frågor finns jag som vanligt på bloggboken snabel-a gmail punkt com.

Har du någon önskebok?
Jag har hört mycket gott om "Kärlek het som chili", men inte lyckats få tag på något ex. av den. I övrigt varierar titlarna jag suktar efter ganska friskt.

Vilken är den bästa bok du gett bort?
Omöjligt att säga - vet att jag fick mamma att gråta till "Tusen strålande solar", så det är i alla fall en bokpresent som skapade känslor.

Skulle du kunna tänka dig att ta emot beg. böcker?
Jag vill säga ja av ädla miljöskäl, men i ärlighetens namn är det inget som går upp mot en bok med oknäckt rygg som doftar nytt papper och trycksvärta...

Läser du på andra språk än svenska?
Japp, på engelska och inte alltför komplicerade böcker (mest deckare) på tyska.

Lyssnar du på böcker?
Nej. Jag har verkligen försökt, men det går för långsamt. Jag tappar fokus och tänker på andra saker i stället, så missar jag halva storyn.

Vad tyckte du om att få i paket när du var liten?
Böcker så klart! Och burkar med gröna oliver - en julafton fick jag 10 burkar av mormor att snaska på alldeles själv. Lycka!

Har du gett bort något i present, som du egentligen själv skulle ha velat ha?
Absolut - har svårt att köpa sånt jag själv inte skulle kunna tänka mig, så de flesta presenter jag ger bort skulle jag gärna behållit.

Vilken slags smycken gillar du?
Använder väldigt få smycken, men de gånger jag hittar något jag gillar är det enkelhet som gäller. Rena linjer, raka kanter, inget bling-bling och sällan färger.

Samlar du på något?
Böcker och glada minnen.

Annan sysselsättning - än att läsa böcker?
Det tog 28 år innan jag fattade det, men nu för tiden gillar jag faktiskt att träna. Boxas en del och springer då och då. Vandrar, men saknar sällskapet av min gamla hund - kanske blir det valp snart?

Vad gör du en perfekt sommardag?
Vandrar i Schweiziska alperna på dagen, och sitter men en bra bok i knät och ett glas vin i handen på kvällen.

Favoritfärg?
Färg och färg, älskar svart! Naturfärger som lugna gröna nyanser gillar jag också. Har aldrig gillat typiska tjejfärger som rosa och lila.

Favoritland?
Kan omöjligt välja ett land! Alla de länder jag varit i har sin charm, men jag gillar västeuropeiska länder i allmänhet - Schweiz, Italien, Tyskland, Spanien och Sverige så klart. Stora landet i väst gjorde inget vidare intryck på mig.

Favoritfilm och favoritteveserie?
Jag tittar extremt lite på TV, skulle nog inte ens sakna burken om den gick sönder. Senaste filmen som gjorde starkt intryck var Slumdog millionaire, teveserier tittar jag inte alls på, med undantag av något Vänner-avsnitt på dvd ibland.

Var föddes du?
I Skövde - sedan dess har jag bytt stad över tio gånger.

Vilken plats på jorden gillar du bäst?
På en fantastisk strand utanför Motala, där Vätterns vatten är kristallklart och dit få människor hittar landvägen.

Är du allergisk mot något?
Nej.

Favoritgodis?
Mörk choklad! Gillar egentligen det mesta utom lakrits och viol.

Favoritdrink eller favoritdryck?
Rött vin. Var farligt nära ett coca-cola beroende för några år sedan och tycker fortfarande att cola är bland det godaste som finns, men försöker låta bli att peta i mig det.

Rent allmänt så gillar jag...
M, mitt jobb, att resa, omtanke, mitt hem, vovvar och de flesta andra djur, min nya bil, mina vänner, gott te, fina pennor, Uppsala, roliga bloggar och god mat.

Rent allmänt så ogillar jag...
Jantelagen, missunsamhet, negativ stress, att tiden aldrig räcker till, öl, kaffe (fast jag älskar doften av nyrostade bönor), att känna mig ur form, tidsbrist och lögner.

I en annan del av Bromma

Trött efter en lång period med mycket stressande på jobbet är det lättläst som gäller. I en annan del av Bromma av Martina Haag är verkligen just det, på bara några timmar läste jag ut den ganska korta boken. Dessvärre tog det inte så mycket längre tid att glömma vad den egentligen handlade om. Smårolig fortsättning på historien om Bella, som vi mötte tidigare i Underbar och älskad av alla... Helt ok en slapp lördag i solen, men långt ifrån Marian Keyes klass.

Fina ord om kärlek

På vännernas bröllop i lördags fanns nedanstående lilla text på första sidan i sånghäftet. Den var så fin att jag är tvungen att dela med mig av den. Någon som vet varifrån den kommer?

Måhända är han den ende i
världen som tycker sig veta
att hon är den underbaraste
kvinnan på jorden.

Måhända är hon den ende
som uppskattar hur
fantastisk han är i varje liten
sak han gör och i varje liten
tanke.

De tycker sig höra en
underton av godhet i allt vad
den andre säger och tror att
de flesta kanske missar det
hos den andre.

Och de förstår inte hur man
kan passera den andre utan
att förstå att man just
passerat den finaste
människan i värden.

Han har förstått,
hon har förstått -
därför är vi här idag.

Bokutbyte

En lyxig sommarpåse med bok och annat smått och gott kan man ju inte säga nej till - jag har anmält mig hos En bok om dagen! Jag skippade förra vändan, men Pocket & Prassel 2.0 var jättekul så det här ser jag fram emot.

Jehåvasjäveln

Ingen i min familj har någonsin varit särskilt religiös, tja förutom mormor när hon levde kanske. Hon fick allt en tår i ögat när jag berättade attt jag ville hoppa av konfirmationsundervisningen, men det var ingen annan i familjen som lyfte på ögonbrynen över beslutet. Min syster har dock alltid varit en sökare. Ibland har det varit tarot-kort, ibland healing och andra gånger konstiga dieter som hon trott benhårt på, för sådan är hon min lillasyster, för henne finns det inte riktigt några gråskalor. Tror hon på något gör hon det helt och hållet och hon gör sitt allra bästa för att övertyga sin omgivning om att det hon för tillfället bestämt sig för är rätt.

Kanske är det därför som jag inte blev så fruktansvärt förvånad den dag hon ringde och berättade att hon börjat studera tillsammans med Jehovas vittnen. Att hon, som tidigare inte ens orkade ta sig igenom enkla böcker, kan sitta och traggla Bibeln i timmar övergår mitt förstånd, men att hon skulle fortsätta leta tills hon hittade sin grej var självklart. Att det blev just Jehovas kan jag dock fortfarande inte riktigt begripa - för mig är deras tro så främmande något kan bli. När Jehåvasjäveln av Henrik Pettersson dök upp i hyllan blev jag självklart nyfiken. Stämmer alla mina fördomar? Är Jehovas en sekt eller en oskyldig församling?

Henrik Petterssons bok är fiktiv, men hans egen historia påminner mycket om den han berättar i sin bok. Ung kille som är uppvuxen inom församlingen blir kär i "olämplig" flicka och lämnar så småningom vittnena för ett svensson-liv. Kanske har Henrik skarvat ibland för att göra historien mer intressant, men någon slags likhet med verkligheten är jag övertygad om att det finns. Syster yster blev dock mycket upprörd när jag nämnde boken, och hävdade tvärsäkert att avhoppade vittnen ofta svartmålar församlingen. Kanske ligger det ett uns av sanning i det, men varför hör man i så fall så likstämmiga berättelser från så många håll? Teoretikern i mig har svårt att tro att alla av en slump beskriver samma felaktiga skröna. Mina fördomar bekräftas alltså av Jehåvasjäveln.

Oavsett om man är intresserad av Jehovas som fenomen eller bara är ute efter en hyfsat bra roman tror jag att Petterssons bok kan ge något, så läs! Om inte annat har du något att diskutera nästa gång någon med Vakttornet under armen ringer på din dörr.

Materiell lycka

Min nya kompis är en mini-dator med tillhörande modem, så att jag kan surfa var jag än befinner mig. Den är så fin!

Fördjupade studier i katastroffysik

Det är konstigt - hypade böcker har en lite annorlunda effekt på mig. De skapar ett ha-begär som gör att jag nästan inte kan tänka på något annat - jag får ett akut behov av att läsa boken, men framför allt av att äga den. Tänker att jag måste beställa snabbt så att den inte tar slut, men ärligt talat, hur ofta händer det? Efter några dagar slinter vanligtvis beställarfingret och jag klickar hem boken jag suktar efter på någon av boklådorna på internet. Lyckan är stor när boken kommer hem, men sedan hamnar det i min ständigt växande sektion i bokhyllan för ännu olästa böcker. Och så blir den stående. Och stående. Och stående. Helt plötsligt är lockelsen att läsa inte alls lika stor. Kanske är jag rädd att bli besviken?

Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl är just en sådan bok. Det finns knappast en bokblogg där denna bok inte blivit omskriven, vilket gjorde att jag drog mig om möjligt ännu längre än vanligt för att läsa boken. Det hade jag inte behövt göra, för jag gillade den verkligen. Trots att många av karaktärerna verkar ganska odrägliga, jag hade aldrigt stått ut att umgås varken med Aristokraterna eller med Blues pappa i verkligenheten, gjorde jag glatt sällskap med gänget under hela resan till mellanöstern.

Boken kräver en del av sin läsare, man skummar inte igenom den, men den är värd mödan. Har du gjort som jag och låtit den stanna i hyllan för olästa böcker länge så är det dags att plocka fram den!

Gäsp - i dubbel bemärkelse

Trött efter inlämning av mitt projekt på jobbet (äntligen!) stod en dag på en filt på gräsmattan högt på önskelistan. Med ut i trädgården följde En shopaholic får en syster av Sophie Kinsella. Chic lit var ungefär vad jag trodde att jag skulle orka med, och särskilt ansträngande var det inte att ta sig igenom shopaholic-boken. Jag önskade nästan att det skulle ha varit aningen mer ansträngande, för nu känns det som om Kinsella upprepar sig. Jag gillade verkligen första boken, En shopaholics bekännelser, och även de följande två om när Becky är i NY och om hennes bröllop fungerade, men i fjärde boken börjar konceptet kännas lite urvattnat. Man förfasas inte längre över hur korkad huvudpersonen Becky kan vara, utan gäspar bara lite trött när hon för femhundrafemtioelfte gången handlar alldeles för mycket onödigt krafs och ljuger för sin omgivning om det (ta ifrån henne kreditkorten, någon!). Nej, En shopaholic får en syster var ok för en riktigt slapp dag i solen, men nästa del i serien får nog vara för min del.

Koma

Har massor av lästa böcker att recensera, men jag befinner mig i någon slags koma efter alldeles för mycket övertid. Jag vaknar nog snart igen.

Ja, man kan ligga och läsa i Döda havet!

Hemma efter en omtumlande resa i mellanöstern - fantastisk mat, hemsk trafik, stor fattigdom, extrem rikedom, myller av männsikor, hjälpsamma och välkomnande människor, burkor, avgaser, kameler, vattenpipor, beväpnade poliser, moskéer, Petra, Döda Havet, Damaskus... Det är många intryck som snurrar runt just nu.

Läst har jag också gjort, men inte så mycket som jag brukar under en semester. Vi har haft ett hektiskt schema! Fördjupare studier i katastroffysik var dock trevligt ressällskap, mer om den senare.

På resande fot

Inga inlägg på minst 10 dagar - jag kommer att försöka läsa guppandes i Döda havet under tiden. Ha en bra påsk alla!

Aldrig fucka upp

Jag gillade Snabba cash mycket, men var tveksam till om ytterligare en bok i samma stil skulle hålla. Det hade jag inte behövt vara, Aldrig fucka upp av Jens Lapidus är nästan ännu bättre än hans första bok. Det tar visserligen ett tag att (åter) vänja sig vid språket, och efter 20 sidor tänker jag att den här Rinkeby-svenskan kan bli jobbig i längden, men helt plötsligt är boken nästan utläst och jag har knappt tänkt på språket sedan sidan 20. Inte på annat sätt än positivt i alla fall, den här storyn hade aldrig blivit den samma om den hade varit skriven på korrekt, gammaldags svenska. Det är kombinationen av språket och berättelsen som är så lysande och som gör Lapidus så trovärdig. Spännande är boken hela vägen och jag hade hoppats på en lika vass uppföljare, men det faktum att del 3 i serien (Gängkrig 145) ska ges ut i serieform gör mig tyvärr lite skeptisk.

Ett ufo gör entré

Några år har gått sedan En komikers uppväxt slutade, och Juha och Jenny har blivit några år äldre i Ett ufo gör entré av Jonas Gardell. Läser och minns med rysningar hur det var att vara 15 år gammal och osäker på sig själv och livet. Inte för att man alltid är så självsäker numera heller, men 15 skulle jag inte vilja vara igen för allt te i England.

Precis som i övriga två böcker i trilogin om Sävbyholm är språket i Ett ufo gör entré vackert och poetiskt. Läser med en klump i magen om Juhas uppväxt och gråter en skvätt ibland. Det är få böcker som känns i magen på samma sätt som böckerna om Juha och Jenny. Läs!

Nedräkning

Om bara 2,5 vecka är det semester och jag är på väg till mellanöstern. Dit trodde jag i ärlighetens namn aldrig att jag skulle åka.

Nattfåk

Spökhistorier tillhör vanligtvis inte mina favoriter, men Johan Theorin lyckas balansera precis på rätt sida om gränsen i sina böcker med övernaturliga inslag. Nattfåk gillade jag till och med snäppet bättre än Skuggtimmen. Spännande och annorlunda, en av de bättre deckarna jag läst på senare tid. Hoppas att Johan håller stilen och fortsätter att leverera böcker som får håren att resa sig på armarna!

Men tack för den, chefen!

Drygt en dags övertid per person och vecka fram till sista april ska klämmas in i schemat. Blir trött bara jag tänker tanken.

Ahhh vad skönt att vara hemma!

Har varit i Tyskland en vecka på kurs, och hur mycket jag än gillar att få träna på tyskan är det vansinnigt skönt att vara hemma igen... Mycket jobb och för lite sömn sätter sina spår, och jag känner mig alldeles avtrubbad idag.

Med på resan följde Peter Robinsons I djävulens sällskap - perfekt läsning på flygplanet och på hotellrummet efter alltför många timmars övertidsarbete. Som vanligt har Peter Robinson skrivit en deckare med bra driv i, lättläst men samtidigt spännande genom hela berättelsen. Jag gillar att läsa om Alan Banks, Annie Cabbot och de andra poliserna i Eastvale, och blev inte besviken den här gången heller. Den enda nackdelen jag kan komma på är att det var ganska många personer som figurerade i den här berättelsen, och stundvis hade jag svårt att komma ihåg vilka alla var. I djävulens sällskap är en fristående fortsättning på I ondskans spår, och har man läst den känner man igen en del av karaktärerna. I ondskans spår tillhör i ärlighetens namn inte mina favoriter bland Robinsons deckare - den är mer otäck än smart om man jämför med författarens övriga titlar, men i I djävulens sällskap hittar Robinson en bättre balans mellan skräck och intelligent story. En bra man-vet-vad-man-får-deckare!

Bokcirkelångest

En ny kollega som vet att jag läser mycket har bett mig vara med i en bokcirkel hon vill starta. Har svarat lite svävande - bokcirkel är en sådan där grej som jag gillar i teorin men inte lika mycket i verkligheten. Läsandet är min flykt från alla måsten, och jag drar mig för att införa krav på vad och när jag ska läsa. Är rädd att förstöra läsglädjen och känna mig tvingad. Orolig att den härliga känslan varje gång det är dags att efter humör välja en ny bok ur högen med olästa ska mattas.

Nej, jag vill nog inte vara med.

Flykten

I tonåren hade jag en period när jag slukade böcker om andra världskriget. Även Flykten av Rudolf Vraba tror jag att jag läste under den perioden, men den tål att läsas igen. Vrabas berättelse om hur han hamnade i Auschwitz, om hans tid i lägret och om hur han till slut flydde därifrån tillsammans med en vän är så viktig att jag hoppas att många läser den.

Det är svårt att förstå att de vidriga händelser som beskrivs i boken verkligen har inträffat, och omöjligt att föreställa sig hur det skulle vara att leva under de förhållanden som rådde i Auschwitz. Att vara utlämnad åt människor som tycker att ditt liv är värt noll och ingenting, och som kan välja att skicka dig i döden bara för att de är uttråkade en dag. Att leva med vetskapen att din överlevnad hänger på om du har tur eller otur, om du kan låta bli att reta upp fel person, eller om du kan skaffa dig rätt arbetsuppgifter. Att trots det kunna bevara hoppet om livet och hitta små glädjeämnen i vardagen - jag tvivlar på att jag hade varit så stark.

På tyska

Min kurs är som sagt över, men jag fortsätter att läsa tyska deckare. Tipsad av både Bokmoster och marianne gav jag mig på Die Therapie av Sebastian Fitzek, och jag blev absolut inte besviken! För den här boken passar alla floskler som "spännande från första sidan" in - jag fastnade totalt och kunde knappt släppa boken innan jag fick veta hur allt hängde ihop. Och slutet är minst sagt oväntat! Der Seelenbrecher av samma författare ligger i hyllan och väntar - någon som läst den? Håller den lika hög klass som Die Therapie har jag en riktigt bra deckare att se fram emot.

Årets ynkliga skörd

Enda inköpet på årets bokrea: Aldrig fucka upp 79 kr. På ICA Maxi. Vart tog bokreans forna magi vägen?

Innan jag dör

Innan jag dör av Jenny Downhamn läste jag i fjällen, efter att (tillfälligt?) ha gett upp Vi, de drunknade. Trots det tunga temat är Innan jag dör både lättläst och lättsmält, och den passade perfekt på semestern efter ansträgningarna i skidbacken. Om 16-åriga Tessas sista månader i livet läser man knappast utan att en och annan tår trillar nerför kinden, men man får också le en del. Det står i en av bokens recensioner att den är en hyllning till livet, och klyschan till trots måste jag hålla med. Den påminde mig ännu en gång om vad som verkligen är viktigt i livet. Hur kommer det sig att man måste läsa om en tragedi för att komma ihåg det?

Utmaning!

Bokmoster har utmanat mig, och det kan jag så klart inte motstå! Utmaningen ser ut som följer:

1. Ta fram en bok du gillar och som har minst 123 sidor
2. Slå upp sidan 123
3. Leta efter 5:e meningen
4. Citera de följande 3 meningarna
5. Skicka vidare till minst en av dina bokvänner

En enkel utmaning kan tyckas, men se redan på punkt tre gick det fel. I boken jag rotat fram, gamla favoriten To kill a Mockingbird av Harper Lee som jag funderat ett bra tag på att läsa om, innehåller sidan 123 nämligen bara två ord - PART TWO. Fick därför plocka fram en annan gammal goding, Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren, i stället.

Kardinalen reste sig ur fåtöljen och började gå runt i rummet med händerna knäppta bakom ryggen. Han stannade vid det lilla altaret där en bibel låg uppslagen, och rörde lätt vid pärmen med en mycket vackert filad nagel.

"Ni menar att pojken skulle vara ett djävulens språkrör?" sade Schuster.

Såhär i efterhand blev det ju inte så dumt ändå - förutom att jag fick ännu en bok på min vill-läsa-igen-lista...

Jag skickar utmaningen vidare till Finland och Bokbabbel.

Världens bästa M

... köpte en resa till Berlin till mig på Alla hjärtans dag. Kan man bli mer bortskämd?

Fjärilen i min hjärna

Den är kort, rak och enkel, Anders Paulruds sista bok. I Fjärilen i min hjärna skriver han om sjukdomen som han vet kommer ta livet av honom, om att leva med vetskapen om att tiden man har kvar är ytterst kort, och om sina funderingar över de val han en gång gjorde. Den handlar också om kärlek, om kvinnan han skilde sig från och som han levt separerad från under en stor del av livet, men som så självklart finns vid hans sida för att uppfylla löftet hon en gång gav honom - att han skulle slippa dö ensam.

Blir den bättre?

Femtio sidor in i Vi, de drunknade av Carsten Jensen och hittills känns den mest som en lång uppförsbacke. Är den värd ansträngningen?

Ibland är det bra med dåligt minne!

Hade det varit bättre hade jag ju kommit ihåg att jag redan läst En komikers uppväxt av Jonas Gardell (ungefär vid tiden för Big Bang), och eftersom jag sällan läser om böcker hade jag aldrig läst den i vuxen ålder och det hade varit synd. Eftersom den uppenbarligen inte gjorde så stort intryck på mig sist jag läste den tror jag att jag var för ung då, man måste nog ha passerat mellanstadieåldern med stor marginal för att uppskatta Jonas bok om den tiden i livet, i en förort i Sverige där allt på ytan verkar idylliskt. I Sävbyholm bor unga kärnfamiljer i villor med välskötta trädgårdar. Dit har folk flyttat för att deras barn ska kunna springa och leka utanför, utan att föräldrarna ska behöva oroa sig för biltrafiken. Där har folk koll på varandra, och nåde den som inte passar in. Speciellt i förortens mellanstadieskola, där Juha balanserar på gränsen mellan dem som accepteras och dem som anses töntiga. Hans enda riktiga vän, Jenny, hamnar solklart på fel sida gränsen, så henne kan han bara umgås med när de coola nobbat honom, eller när ingen ser.

Beskrivningen av Juhas och Jennys vardag känns i kroppen. Barn är inte särskilt snälla mot varandra, och jag minns själv med vilken ångest jag gick till skolan ibland. Jag var aldrig mobbad och blev oftast bjuden på festerna, men hade ändå en känsla av att alltid vara aningen fel, på gränsen till att inte passera det finmaskiga nätet när de som dög sorterades ut. Ärligt talat var jag väl inte heller särskilt snäll mot de i klassen som inte klarade testet, det var äta eller ätas som gällde i vår skola, och för att dra uppmärksamheten från sig själv vände man hellre lyset mot någon som hade mindre tur. Igenkänningsfaktorn i En komikers uppväxt är hög!

Jonas Gardells språk är poetiskt och flyter bra, det är ett nöje att läsa hans text! Han beskriver ett 70-tal som jag tycker mig känna igen, trots att jag är några år för ung för att ha ett endaste minne från den tiden. Kanske hade inte så mycket förändrats till decenniet efter, när jag var lika gammal som bokens Juha?

The end of Mr. Y

Årets snyggaste bok är helt klart The end of Mr. Y av Scarlett Thomas! Med sina svarta sidor och sitt snygga omslag var jag tvungen att titta på den en stund varje gång innan jag öppnade den. Fast alltför länge ville jag inte beundra utsidan, den här berättelsen fängslade mig verkligen och jag längtade efter att få veta hur allt skulle sluta.

Först och främst, den här boken är verkligen genomtänkt! Det är ganska djupa funderingar och teorier som författaren beskriver, om tid och rum, om tankevärlden och om vad allt i universum är uppbyggt av. Tidsresor, kvantfysik och relativitetsteorin vävs in i historien, men bli inte avskräckt för det, man behöver inte ha pluggat fysik för att förstå berättelsen! Att jag själv pluggat just fysik gjorde det kanske ännu roligare att läsa boken, inte minst för att jag blev imponerad av vilket enormt arbete författaren måste lagt ner på sin bok för att få historien att hänga ihop.

Men som sagt, man behöver verkligen inte vara fysiker för att läsa boken. Läs den som en vanlig roman, en spännande berättelse som passar oss boknördar - historien om en sällsynt bok vars läsare drabbas av en förbannelse. Läs om Ariels liv och kärlekshistorier, om sex, pengaproblem och om funderingar över livet.

Inga nackdelar då? Jo, ibland blir det lite för flummigt för min del, med resor i tid och rum och med dataspelskonsoller som dyker upp som hjälp. Fast det gör inte så mycket, jag kunde bortse från det och på det stora hela gillade jag verkligen den här boken!

Betyg: ♥♥♥♥+

Jag har inte...

... lagt ner bloggen - jag är bara lite upptagen just nu!

Recensionsdags

Det har kanske inte verkat så här i bloggen, men jag har faktiskt läst en del under jul och ledigheten. Högen med böcker som väntar på att recenseras har växt, så här kommer ett försök att minska den.

Jag fortsätter att läsa serien om Harry Hole i min konstiga ordning. Jag började med bok nummer fyra och fem, och kom på att de var så bra att jag ville läsa hela serien. Började därför från början och har nu hunnit till bok 3, Rödhake. Nu börjar jag känna igen det jag fastnade för i bland annat Djävulsstjärnan - en smart intrig och en spänning som hålls uppe genom hela boken. Jo Nesbøs första två deckare höll inte riktigt samma höga standard men i Rödhake har författaren hittat sin stil och Harry Hole är i högform. Ser fram emot resten av serien!

Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är första delen i en deckartrilogi. Jag blev lite lockad av att läsa den eftersom författaren är matematiker och inte riktigt kvalar in i stereotypen av en deckarförfattarinna. Boken är dock en ganska klassisk deckare, men jag gillar både persongalleriet och deckarintrigen. Det här är en spännande bok som fungerar bra om man vill ha en stunds underhållning!

Boken Utanmyr av Sofia Nordin blev jag nyfiken på efter att ha läst om den i flera bloggar. Historien handlar om Johanna, som följer med en kompis till kollektivet Utanmyr i norra Sverige. Där lever en liten samling människor i vad som verkar vara en idyll, men ju längre Johanna stannar i kollektivet desto mer börjar hon ana att det finns saker som inte står rätt till. Poetisk och kuslig har boken beskrivits som, och visst, språket fungerar bra och är stundtals väldigt fint, men tyvärr gör historien inget djupare intryck på mig. Jag läser den snabbt, men lägger sedan ifrån mig boken och tar upp nästa.

Den hemliga kocken av Mats-Eric Nilsson är boken hela fikarummet på jobbet pratat om med jämna mellanrum under hösten. Jag var så klart nyfiken, men samtidigt lite rädd för att läsa den. Jag har redan begränsat min kost (äter inte kött och är, handen på hjärtat, ganska kräsen över huvud taget) och jag var orolig för att vilja avstå från ännu fler matvaror efter att ha läst om fusket i livsmedelindustrin, vilket skulle göra livet lite bökigare. Det som står i Mats-Erics bok är inga stora överraskningar, visst förstod man att lightprodukter måste innehålla en del märkliga saker för att kunna vispas och kokas som vanliga produkter, men en hel del saker var nya i alla fall för mig. Att min älskade balsamvinäger bara är vitvinsvinäger, druvextrakt och färgämne visste jag inte om till exempel, eller att smakförstärkaren E621 kan ge en sjukdom som kallas chinese-restaurant-syndrome. Den sammantagna bilden av livsmedelsindustrin är minst sagt skrämmande, och numera läser jag innehållsförteckningar innan jag köper varorna i affären. Bakmaskinen har dammats av och får nu jobba för fullt för att ersätta köpebrödet med alla sina tillsatser och lusten hatt laga från grunden (vilket jag i och för sig nästan alltod gjorde innan också) har fått ett uppsving. Jag önskar att mina vänner som ständigt matar sina barn med färdiglagat och halvfabrikat skulle läsa Den hemliga kocken!

Året som gick - någon slags sammanfattning

Bättre sent än aldrig - någon slags sammanfattning av året som gick. Börjar i juni, vad som hände när innan jag började blogga kommer jag inte riktigt ihåg...

juni
Jobbade som en galning innan semestern, vi var två personer på fyra mans arbete och många timmar övertid blev det. Detta gav en elak nackspärr första dagen på semestern. Därutöver började vi sommaren med en vattenläcka i nya huset. Dålig start.

juli
Semester hela månaden, men många önskemål från familjerna gjorde att vi inte hann med oss själva, förutom en vecka i Åre. Har lovat mig själv att inte ge bort så mycket av min tid nästa sommar - jag behöver den själv! Tröttnade till slut på regnet och tog in på spa, vilket räddade det som var kvar av ledigheten. Blev besviken på Bittert arv av Kiran Desai, men lite gladare igen efter att ha läst om favoritpolisen Harry Hole.

augusti
Började jobba igen. Fyllde 29 och firade 2-årig bröllopsdag. Var gräsänka ganska mycket, men hann därmed med lite läsning. Skrattade och grät mig igenom Marley och jag, gillade Hatet även om den var jobbig att läsa, och tog mig äntligen tid att läsa fantastiska Shantaram, långt efter alla andra. Anmälde mig snabbt till Pocket & Prassel 2.0 när Enbokomdagen annonserade andra rundan i detta roliga!

september
Läste min första deckare på tyska, der Kindersammler, och gillade den skarpt! Fick första paketet i Pocket & Prassel och tillbringade hela nio dagar i vackra Interlaken i Schweiz. Fick också någon slags befodran (om man nu kan kalla det så när man mer eller mindre ofrivilligt blir vald för att det inte finns några andra) till projektledare. Ser fram emot nästa lönesamtal, det måste väl innebära påökt, eller hur!?

oktober
Nya rollen på jobbet innebar många resor till Tyskland. Oktober verkar ha varit en bra läsmånad, nästan bara 4:or i betyg i bloggen. Blev också lite blondare, och fick veta att en av bästa vännerna ska gifta sig i april - i Damaskus! Jobbarkompisen åkte till USA på job-rotation, och M försvann till Tyskland för utlandstjänstgöring. Blev lite ensamt... Lärde känna en annan kollega bättre och hittade en trogen lunchkompis, som också gillar böcker!

november
Var gräsänka hela månaden, men flängde fram och tillbaka till Tyskland och träffade M ganska ofta ändå. Läste och älskade Tannöd och var för övrigt inne i någon slags ungdomsboksfas med Hey Dolly och Sen tar vi Berlin. Träffade sötaste D&E i München och hade en galen utekväll där.

december
Nya resor till Tyskland, både före och efter att M kom hem. Slutspurt innan jul och försenad inflyttningsfest precis innan alla försvann från stan. Lugn och skön jul hos svärföräldrarna. Fattade inte riktigt grejen med Kafka på stranden. Läste en packe deckare och avslutade (nästan) kursen i Deutsche Krimis.

För 2009 tänker jag

- fortsätta läsa på tyska, dock utan att behöva skriva gloslistor, puh
- försöka vara lite mer fokuserad i läsningen, har aldrig varit så rastlös och otålig som förra året
- avskaffa alla krav när det gäller läsningen - kursen var jättebra för att komma igång att läsa på tyska, men det är roligare att läsa helt utan deadlines och redovisningsskyldigheter.

Kursen i tyska avklarad - om jag får godkänt vill säga!

Sista kursboken i Deutsche Krimis 1 blev Der Hahn ist tot av Ingrid Noll. Nu är jag förhoppningsvis klar med kursen, även om jag definitivt kommer att fortsätta läsa på tyska! Kursen fyllde helt klart sitt syfte att få mig att komma igång med läsningen på tyska, för trots att jag gärna ville blev det inte av eftersom det var så mycket lättare att välja en svensk bok. Lat som jag är behöver jag en deadline för att verkligen få tummen ur! Nu när jag vet att jag tar mig igenom en tysk deckare utan större problem kommer det gå lätt att hålla tempot uppe, men det ska bli skönt att slippa rapportera varje läst bok så noga (därav ordet förhoppningsvis ovan).

Tyvärr tyckte jag sämre om sista kursboken än om de övriga tre jag läste under hösten 2008. Der Hahn ist tot klassas som en krimi, men är snarast en farsartad historia om en medelålders dam som blir besatt av en man, och som kliver över lik för att få honom. Historian är minst sagt skruvad, mord efter mord begås utan att den tröga polisen verkar koppla samman händelserna.

Jag vrider lite obekvämt på mig under läsningen. Bokens berättarjag framställs som en ganska osympatisk person och trots att hennes livsöde är tragiskt känner jag ingen sympati med henne. Jag har också svårt att leva mig in i hur man an bli så förhäxad av en person man aldrig ens har pratat med som Rosi blir av Witold. Att hon dessutom, kanske inte med så stor framgång men ändå, till viss del lyckas ta kontakt med honom och upprätta någon slags relation med honom verkar ganska otänkbart. Nej, den här boken är lite för skruvad för mig!

Betyg: ♥♥