Hade det varit bättre hade jag ju kommit ihåg att jag redan läst En komikers uppväxt av Jonas Gardell (ungefär vid tiden för Big Bang), och eftersom jag sällan läser om böcker hade jag aldrig läst den i vuxen ålder och det hade varit synd. Eftersom den uppenbarligen inte gjorde så stort intryck på mig sist jag läste den tror jag att jag var för ung då, man måste nog ha passerat mellanstadieåldern med stor marginal för att uppskatta Jonas bok om den tiden i livet, i en förort i Sverige där allt på ytan verkar idylliskt. I Sävbyholm bor unga kärnfamiljer i villor med välskötta trädgårdar. Dit har folk flyttat för att deras barn ska kunna springa och leka utanför, utan att föräldrarna ska behöva oroa sig för biltrafiken. Där har folk koll på varandra, och nåde den som inte passar in. Speciellt i förortens mellanstadieskola, där Juha balanserar på gränsen mellan dem som accepteras och dem som anses töntiga. Hans enda riktiga vän, Jenny, hamnar solklart på fel sida gränsen, så henne kan han bara umgås med när de coola nobbat honom, eller när ingen ser.
Beskrivningen av Juhas och Jennys vardag känns i kroppen. Barn är inte särskilt snälla mot varandra, och jag minns själv med vilken ångest jag gick till skolan ibland. Jag var aldrig mobbad och blev oftast bjuden på festerna, men hade ändå en känsla av att alltid vara aningen fel, på gränsen till att inte passera det finmaskiga nätet när de som dög sorterades ut. Ärligt talat var jag väl inte heller särskilt snäll mot de i klassen som inte klarade testet, det var äta eller ätas som gällde i vår skola, och för att dra uppmärksamheten från sig själv vände man hellre lyset mot någon som hade mindre tur. Igenkänningsfaktorn i En komikers uppväxt är hög!
Jonas Gardells språk är poetiskt och flyter bra, det är ett nöje att läsa hans text! Han beskriver ett 70-tal som jag tycker mig känna igen, trots att jag är några år för ung för att ha ett endaste minne från den tiden. Kanske hade inte så mycket förändrats till decenniet efter, när jag var lika gammal som bokens Juha?
3 kommentarer:
Jag tycker att den här boken är jättefin, definitivt Gardells bästa. Tyvärr tror jag inte att han kommer att skriva någon mer bok som är lika bra, jag tycker att han skriver rätt tråkigt nuförtiden.
DEn här måste jag läsa! Jag hade glömt bort att jag har tänkt låna den och läsa! Jag tänkte läsa den för länge sedan, men då kom det något i vägen och så glömdes den bort!
Kajsa: Håller med - jag gillar hela trilogin, men när jag försökt läsa något annat av Gardell har jag blivit måttligt imponerad.
Eva: Gör det! Den är verkligen värd att läsa, det är nog få personer i Sverige som inte känner igen sig i denna barndomsskildring.
Skicka en kommentar