Högen med böcker att recensera växer och växer, men vissa böcker var det så länge sedan jag läste nu att det blir svårt att skriva ihop något om mina tankar om dem. Sist ut var i alla fall Maken av Gun-Britt Sundström, som länge legat i min att-läsa-hög men aldrig lockat på riktigt. Så här i efterhand är jag i alla fall glad att jag läste om Martina och Gustav och deras komplicerade förhållande till varandra - de kan varken leva ihop eller skiljas från varandra. Helt plötsligt verkar min egen relation busenkel och okomplicerad, trots att den, som alla andra relationer, har sina toppar och dalar. I relationen som beskrivs i Maken tror jag att alla kan hitta någon sorts igenkännande.
Boken släpptes 1966 och tiden som beskrivs är en annan än vår, men ändå lik. Demonstrationer, första maj-tåg, träskor och svårighet att få tag på preventivmedel kanske inte är något min generation upplever varje dag, men boken känns ändå aldrig omordern. Relationer mellan människor ser väl ganska lika ut oberoende av i vilken tid vi lever misstänker jag. Omgivningens förväntningar skiftar, ingen höjer ju längre på ögonbrynen om man sover i samma rum utan att vara gifta, men problemen som uppstår i ett äktenskap än nog ungefär de samma idag som på 60-talet.
Sundströms språk är fint och flyter bra, Maken är helt klart värd att läsa och kommer säkert att följa med mig i minnet ett bra tag framöver. Något lång kan jag tycka att den är, kanske hade den vunnit på att kortas av lite i mitten, men det tycker jag nog mest för att jag egentligen vill att Martina och Gustav ska vara lite snabbare att göra en förändring i sitt liv - det verkar så jobbigt att leva i deras relation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar