lördag 27 december 2008

Kafka på stranden

Som vanligt när det gäller böcker som alla andra verkar älska skyndar jag mig att med lätt panik köpa ett exemplar så att jag inte ska glömma bort den eller råka ut för att den tar slut. När boken väl kommer hem till mig blir den dock ofta stående i hyllan ganska länge. Delvis för att jag gillar att gå och kika på den i hyllan och veta att jag har något att se fram emot, delvis för att jag är rädd att mina höga förväntningar ska ta ner boken. Precis så har det varit med Kafka på stranden av Haruki Murakami, som blivit stående i säkert ett år.

Trots att boken blivit så hyllad var jag ganska skeptisk till den innan jag väl började läsa den. Det enda jag visste om den var att den innehöll vissa märkliga fenomen, som att det regnar fiskar från himlen, och jag brukar ha svårt för allt som inte stämmer någorlunda överens med den värld jag lever i (Harry Potter undantaget...). Jag är alldeles för mycket naturvetare och skeptiker (hm, tråkig med andra ord) för att gilla övernaturliga inslag i böcker. Jag önskar att jag bara kunde leva mig in i en förtrollad värld och njuta av den, men jag blir störd av sånt som är alldeles för overkligt, så är det bara.

Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om de övernaturliga inslagen i Kafka på stranden, eller om boken i sig själv heller. Utan fiskregn från himlen och en av karaktärernas förmåga att prata med katter skulle den här historian bli ganska platt, den är så skruvad i sig själv att de onaturliga inslagen inte känns så märkliga. Och trots att jag inte kan låta bli att störa mig på vissa motsägelser (som t.ex. att Mr Sanders som inte kan lyfta en sten eftersom han är ett koncept snarare än en person fortfarande kan trycka på knapparna på en mobiltelefon) fungerar den här boken för mig. Jag vill läsa vidare och få veta hur allt hänger ihop, och bokens drygt 500 sidor betas av i ett snabbt tempo. Den hänger också kvar i tankarna långt efter att sista sidan är utläst, det finns fortfarande frågetecken jag hade velat få uträtade innan boken tog slut. Fast kommer jag läsa fler Murakami? Kanske, men jag inte är lika frälst som alla andra verkar vara.

Betyg: ♥♥♥

4 kommentarer:

Hermia Says sa...

"Nja", tyckte jag om Kafka på stranden. En del andra historier med något slags magisk realism gillar jag (dock inte fantasy) men det här fungerade inte riktigt för mig. Minns jag tänkte att jag tyckte det var så mycket övernaturliga, underliga händelser att de till slut blev förutsägbara... Precis som du hade jag flera frågetecken kvar när jag läst ut den. Minns inte nu (ett år efter utläst bok) om jag förstod hur läraren med skolklassen på utflykt egentligen hängde ihop med resten av historien t ex.

Murakamis Sputnikälskling, mer "ren" i sin form, läste jag nyligen. Tyckte om!

Men nej, inte heller jag känner mig helt och hållet frälst.

Anonym sa...

Skönt att höra att det inte bara är jag som är tveksam till Murakami. De flesta bloggare har varit så eniga om hur fantastiska böckerna är! Jag ska ge honom en chans till och läsa Sputnikälskling också. :-)

Bokmoster sa...

Som jag har skrivit i en kommentar någon annanstans - jag började läsa Norweigan Wood och fattade ingenting. Kanske gör jag ett nytt försök med någon annan bok, för det verkar ju vara en spännande författare.

Anna sa...

Mmm, alla andra är så lyriska så han är nog värd ett försök till!