Oro

Sista veckan på semestern och jag har ingen ro i kroppen. Jag som brukar kunna sitta i timmar i sträck, hela semestern, med en bok i handen kan inte koncentrera mig några längre stunder. Går mest och retar mig på att jag inte utnyttjar tiden bättre, men har ingen lust att göra något när allt kommer till kritan. Skulle så gärna vilja vara ute i solen och bada, utan en dag på stranden ingen riktig sommar, men här bara regnar och åskar det. Skulle också vilja kunna njuta av all lästid, men det kryper i benen och jag är rastlös. Helt olikt mig. Här har man längtat hela året efter ledig tid, och när man väl har semester kan man inte ta vara på den. Suck.

Igår fick jag och M nog och bokade in oss på en övernattning på spa på onsdag till torsdag, med massage, tre-rätters middag och herrgårdsmiljö. Kanske kan lite knådning hjälpa mot myror i benen och oro i själen?


Fick boken I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard av min pappa och gav mig på den trots att jag brukar hålla mig till skönlitterära böcker, med ett fåtal undantag. Boken var dock väl värd att göra ett undantag för, den var verkligen jätteintressant! Mycket av det författaren diskuterar är ämnen som jag själv gått och funderat på, som till exempel varför det inte är tillåtet att vara högpresterande i skolan i Sverige (man har till och med tagit bort särskild matematik i högstadiet har jag förstått, för att till varje pris undvika att någon ska känna sig sämre än sin klasskompis), eller varför det måste lagstiftas om cykelhjälmsanvändning när det borde vara upp till var och en att avgöra om man behöver det. Många gånger när jag är ute och reser slås jag av hur överbeskyddade vi är i Sverige jämfört med i andra länder, och funderar över hur det påverkar oss att allting är lagstyrt i stället för att folk tvingas använda sitt sunda förnuft och tänka till. Eberhard diskuterar faran med att vårt samhälle ser ut som det gör, och väcker många tankar. Boken borde vara obligatorisk för alla beslutsfattare i Sverige!