Ett klassiskt fall av alldeles för höga förväntningar - Färden genom mangroven av Maryse Condé levde tyvärr inte upp till dem. Visst, det var en trevlig bok med ett härligt språk, men i det här fallet räckte det inte för mig. Precis som i Tannöd låter författaren de olika byborna i samhället där ett dödsfall skett komma till tals och berätta om den avlidna, men här tyckte jag mest att det blev rörigt. Jag hade svårt att hålla reda på alla de personer som nämns vid namn och hur de var släkt med varandra. Blev inte alls så fängslad som jag hade hoppats. Dålig var den absolut inte, men jag la ifrån mig boken med ett "jaha, var det inte mer än så här?", vilket definitivt var en svalare känsla än jag hade hoppats på!
Hamnade i bokslukaråldern när jag var fem och har fortfarande inte vuxit ur den fasen 24 år senare. Kan inte sova utan att ha läst en stund och släpar ständigt omkring på en bok. Gift med en inte lika boktokig M, och nybliven husägare (nåja, parhus om man ska vara noga). Ingenjör som sysslar med siffror hela dagarna men viker stor del av fritiden åt bokstävernas värld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar