M har åkt utomlands på jobb och lämnat mig ensam hemma ända till lucia-helgen. Saknar honom såklart, men njuter också lite av att kunna göra precis som jag vill. Sova länge när jag känner för det, ha total makt över fjärrkontrollen, äta fisk varje dag (som han är allergisk mot) och kunna hänga med näsan i en bok när jag äter middag. Vet att det är värre för honom, han var inte alls sugen på att ge sig iväg, och att sitta ensam i en möblerad lägenhet i en stad där man inte känner någon är väl sådär. För "bara" fem veckors tid orkar man väl dessutom engagera sig måttligt i att bygga upp en bekantskapskrets på plats.
Själv jobbar jag vidare på att utöka kompiskretsen i nya hemstaden. Just nu går det dock inflation i bebisfödande (kan det ha något att göra med vår ålder?) och de vänner jag redan har har en tendens att bli upptagna med annat än att dricka rödvin med mig. Konstigt.
För övrigt får jag undvika alltför läskiga böcker ett tag. Vid 29 års ålder har jag plötsligt blivit mörkrädd, och fem veckor utan M i novembermörkret är tillräckligt utan att jag skrämmer upp mig själv med otäcka böcker...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar