Gammal skåpsmat

På Chesil Beach och Visst finns det gudar i Alabama har blivit liggande ett bra tag i väntan på sina omdömen, men här kommer två korta sådana.

På Chesil Beach av Ian McEwan handlar om ett ungt par och deras bröllopsnatt, om deras förväntningar på varandra och på sig själva. Framför allt handlar det om sex, och på så sätt är den här boken ganska annorlunda - utan att det på något sätt är en erotisk bok kretsar storyn kring just första gången huvudpersonerna Edward och Florence ska tillbringa natten tillsammans.

Den här boken ger mig lite ångest, författaren lyckas få mig att känna Florence förtvivlan och skräck, och jag mår inte helt bra av läsningen. Samtidigt blir jag lite irriterad på Florence. När hon bestämde sig för att hon ville gifta sig med Edward måste hon ju rimligtvis ha insett att det skulle finnas vissa förväntningar på henne från hans sida? Kunde man verkligen vara så ovetande och leva så skyddad från verkligheten i 1960-talets England? För mig kunde boken, bortsett från vissa detaljer, lika gärna ha utspelat sig på 1800-talet, vilket gör att jag får lite problem med trovärdigheten. Herregud, mina föräldrar var tonåringar under den tid som boken skildrar, och av deras tonårsberättelser att döma måste Sverige och England varit totalt skilda världar på den tiden. Var det så?

Kan inte direkt bestämma mig för vad jag tyckte om boken, vilket kanske är anledningen att den blivit liggande så länge innan jag skrev om den här. Jag greps av den och ville definitivt läsa klart den, gick och funderade på den under läspauser, men var samtidigt lite illa till mods av den och lade slutligen ifrån mig den med ett "jaha". Slutet tyckte jag var ganska hafsigt, det kändes som om författaren bara ville avsluta helt plötsligt, men jag kan ändå inte säga att boken var dålig. Det här var det första jag läst av Ian McEwan, och jag blev inte direkt stormförtjust, men jag lovar att ge honom ytterligare någon chans så småningom. Så där ja, äntligen recenserat!

Visst finns det gudar i Alabama av Joshilyn Jackson är en desto mer upplyftande berättelse. Historien är ganska skruvad på många sätt, och familjen boken handlar om är helt galen, men efter hand rätar berättelsen ut sig och alla bitar faller på plats. Huvudpersonen Arlene som till en början framstår som en ganska knasig person växer under berättelsens gång, och jag tycker mer och mer om hennes karaktär. Dialogen i den här boken är rapp och riktigt rolig, och det händer flera gånger att jag skrattar högt när jag läser, vilket jag inte brukar!