måndag 27 oktober 2008

Die Signatur des Mörders

Paketen från Bokus och Bokbörsen har landat, och jag är ivrig att kasta mig över mina senaste inköp. Hej Dolly och Den hemliga kocken är jag nyfiken på, Århundradets kärlekssaga lockar också. Dessutom är det dags att börja på en ny på tyska, kanske die Therapie av Fitzek? Ska bara avsluta boken jag håller på med först...



Senaste boken på tyska var Die Signatur des Mörders av Krystyna Kuhn, en klassisk deckare med ett antal mord, några utredare man får följa och en kamp mot klockan i slutet av boken för att rädda nästa blivande offer. Trots alla klassiska ingredienser har den här boken lite annorlunda kryddor i form av kopplingar till Kafka. Texter av honom dyker upp på några brottsplatser, och utredarna börjar leta efter sin gärningsman i kretsen av Kafka-kännare vid universitetet i Frankfurt.

Morden i den här boken är riktigt brutala, och de beskrivs på ett sätt som ger mig gåshud. Jag blir nästan illamående när jag läser om Justins öde, men det tycker jag (bortsett från att det så klart är obehagligt) är positivt på så sätt att jag vill bli lite rädd av att läsa en deckare! När man som jag läser mycket från den genren blir man lätt lite avtrubbad, och trots att jag ofta blev mörkrädd av läskiga böcker när jag var liten händer det sällan nu för tiden. Tyvärr, en del av vitsen är väl att bli lite skrämd?

Huvudpersonen i den här boken är åklagaren Myriam Singer, som jag tycker verkar vara ganska sympatisk. Kul med en kvinnlig åklagare som huvudperson i stället för en äldre/medelålders man!

Av förra boken jag läste på min kurs blev jag glatt överraskad över hur lätt det gick att läsa på tyska. Den här boken är inte heller svår, men Kuhn väljer oftare ord jag inte kan än vad Thiesler gjorde. Jag fick därför aningen sämre flyt i läsningen, men inte så att det störde så mycket. Jag kommer definitivt att kolla efter fler böcker av Kuhn (tack för tipset marianne, även om det inte blev just de titlar du rekommenderade mest!).

Betyg: ♥♥♥♥

2 kommentarer:

Marianne sa...

Jodu, Kuhn är blodig ibland!
Jag gillade också Myriam, men surade lite över att Kuhn (som hon alltid gör) framställde det som att "karriärkvinnor" egentligen innerst inne bara vill ha barn och bli hemmafruar. Tjatigt.

Anna sa...

Håller med... Speciellt eftersom jag har så svårt att identifiera mig själv med en person som helst bara vill föda barn och vara hemma.