... och igen ...

Tja, knappt har man hunnit hem så är det dags att packa väskan för nästa jobbmöte i Tyskland. Det här med klimattänk har mitt företag uppenbarligen inte riktigt förstått, videokonferens är ett okänt begrepp. För egen del klagar jag inte alltför högt, jag gillar Tyskland och eftersom M just nu befinner sig där kan man passa på att stanna några dagar extra när man ändå åker, så får man ses lite grann. Det tackar vi för!

Ute och flänger igen...

Så var det dags för nästa jobbmöte i Tyskland, den här gången kombinerat med en weekend i München tillsammans med maken som befinner sig i ofrivillig exil och vännerna som befinner sig i en högst frivillig dito i Schweiz. Snart kan jag skaffa klippkort på flyget till Tyskland...

Någon slags extas

"... en vacker men sorglig kärleksskildring." står det på framsidan till Någon sorts extas av Johan Kinde. Det stämmer verkligen! Bokens Julian och Lina upplever sin första stora, intensiva kärlek, han är 18 och hon 17. Livet kring dem är turbulent, Julian skriver låtar till ett band som precis slår igenom och Lina får chansen att prova på modellyrket i Paris. Deras kärlek som i början gör livet så mycket gladare och underbarare får så småningom bistra bismaker. Lina förändras och i takt med att Julians saknad efter henne som hon var växer förändras stämningen i boken. Kinde lyckas verkligen beskriva kärlekens olika faser så att det känns när man läser texten.

Boken utspelar sig i åttiotalets Stockholm, och det är nästan så att man sörjer lite att man är född för sent för att ha upplevt klädstilarna, klubblivet och musiken på riktigt. Det ständiga drickandet och drogromantiken å andra sidan klarar jag mig glatt utan, men Kinde beskriver livet på klubbarna så att det nästan känns som man varit där. Som före detta sångare i bandet Lustans Lakejer har han säkert upplevt mycket av det som händer i boken själv. Klart läsvärd bok!

Betyg: ♥♥♥♥

Färden genom mangroven

Ett klassiskt fall av alldeles för höga förväntningar - Färden genom mangroven av Maryse Condé levde tyvärr inte upp till dem. Visst, det var en trevlig bok med ett härligt språk, men i det här fallet räckte det inte för mig. Precis som i Tannöd låter författaren de olika byborna i samhället där ett dödsfall skett komma till tals och berätta om den avlidna, men här tyckte jag mest att det blev rörigt. Jag hade svårt att hålla reda på alla de personer som nämns vid namn och hur de var släkt med varandra. Blev inte alls så fängslad som jag hade hoppats. Dålig var den absolut inte, men jag la ifrån mig boken med ett "jaha, var det inte mer än så här?", vilket definitivt var en svalare känsla än jag hade hoppats på!

Betyg: ♥♥♥

Tannöd

Boken Tannöd av Andrea Maria Schenkel har precis översatts till svenska och givits ut under namnet Mordbyn. Den har blivit nominerad av Svenska Deckarakademins som bästa till svenska översatta kriminalroman, och jag förstår verkligen varför! Det är en oerhört spännande bok som är svår att släppa ifrån sig, även om jag inte direkt skulle klassificera den som en deckare. Fokus är snarare på relationerna mellan folk i byn där en familj hittas utplånad, mördad med en ishacka, än på själva mordet. Berättargreppet är annorlunda, folk i byn ger sina vittnesmål om vad de tror kan ha hänt, om vilka familjen var, och om händelser de minns som utspelat sig på den ensligt belägna gården Tannöd. Mängder av onda rykten cirkulerar i det lilla samhället, men medan några av personerna i byn öppet berättar om sina misstankar är andra mer försiktiga och antyder svagt att saker och ting kanske inte stod rätt till på Tannöd. De olika berättarperspektiven gör att man förstår mer och mer av hur familjen Danners liv såg ut, men inte förrän de allra sista sidorna begriper man hur allt hänger ihop. En mycket skickligt uppbyggd historia som med sina få sidor (bara 125 stycken) och annorlunda upplägg fängslade mig! Ett extra plus för ett språk jag verkligen gillade och som jag hoppas att översättaren lyckats fånga i den svenska utgåvan.

Betyg: ♥♥♥♥+

Gräsänka

M har åkt utomlands på jobb och lämnat mig ensam hemma ända till lucia-helgen. Saknar honom såklart, men njuter också lite av att kunna göra precis som jag vill. Sova länge när jag känner för det, ha total makt över fjärrkontrollen, äta fisk varje dag (som han är allergisk mot) och kunna hänga med näsan i en bok när jag äter middag. Vet att det är värre för honom, han var inte alls sugen på att ge sig iväg, och att sitta ensam i en möblerad lägenhet i en stad där man inte känner någon är väl sådär. För "bara" fem veckors tid orkar man väl dessutom engagera sig måttligt i att bygga upp en bekantskapskrets på plats.

Själv jobbar jag vidare på att utöka kompiskretsen i nya hemstaden. Just nu går det dock inflation i bebisfödande (kan det ha något att göra med vår ålder?) och de vänner jag redan har har en tendens att bli upptagna med annat än att dricka rödvin med mig. Konstigt.

För övrigt får jag undvika alltför läskiga böcker ett tag. Vid 29 års ålder har jag plötsligt blivit mörkrädd, och fem veckor utan M i novembermörkret är tillräckligt utan att jag skrämmer upp mig själv med otäcka böcker...

Nostalgitripp!

Min hemliga bokvän flaggade redan för några veckor sedan att temat inför sista paketet i Pocket & Prassel 2.0 var uttänkt och färdigt. Ända sedan dess har jag gått omkring och varit sådär förväntansfull och nyfiken som man kan bli när man vet att man kommer att få en glad överraskning! Tänk dagen före julafton när man var liten. Idag kom paketet äntligen, och som vanligt har min hemliga bokvän överträffat sig själv! Temat i paketet är 80-talet, och min hemliga vän har verkligen gått in för det här temat! Förutom två pocketböcker som jag inte kände till sedan tidigare, Hello Love av Charlotta Cederlöf och Någon slags extas av Johan Kinde (en klocka ringer lite svagt, jag har säkert läst om den senare) fanns en mängd tidstypiska godisar. Vad sägs bara om Hockeypulver, Jenka tuggummin, nötcréme, halsband, godis som "poppar", Dumleklubbor... Jag tänker inte ens försöka räkna upp allt, bättre att visa er en bild. Lägg särskilt märke till själva godispåsen, den har jag inte sett på många år! Jag och M diskuterade den för ett tag sedan, vi konstaterade att det har hänt en del på den fronten sedan vi var små - från en påse med platt botten till de mindre kassar som vissa stormarknader har, där man lätt får plats med några kilo godis. Jag föredrar den här nostalgi-påsen i alla fall...



Som pricken över i fanns även ett klassiskt blandband med i paketet, ni vet sånt ett där som man gjorde på åttiotalet med alla sina favoritlåtar. Fantastiskt att en person jag inte känner tagit sig tid att fixa ihop ett band med klassiska favvo-låtar till mig. Lycka!

Vilken final på Pocket & Prassel 2.0! Med sorg i hjärtat konstaterar jag att det här var sista paketet, men jag hoppas att vi hörs igen via bloggarna, bokvännen. Du har verkligen lyst upp min höst! Tusen tack och många kramar!

Jessika Jungs saknad

Har svårt att bestämma mig för vilken kategori Jessika Jungs saknad av Elisabeth Gilek borde placeras i. Boken handlar om Jessika, vars pojkvän blir knivskuren till döds under sitt arbetspass som väktare, och den första tiden efter dådet. Den handlar om Jessikas sorg och om det som blir hennes sätt att bearbeta den, att göra egna efterforskningar om vem som dödade Johan. Jag trodde att det här skulle vara en klassisk deckare, och eftersom den var något helt annat än jag väntat mig tog det ett tag innan jag kom in i boken. Jag tyckte till och med att den var riktigt seg första 100 sidorna, och funderade på att ge upp, men till slut fastnade jag ändå i den. Slutbetyget blir dock ändå sådär. Helt ok som underhållning, men det finns andra böcker jag hellre skulle rekommendera.

Betyg: ♥♥♥

En oväntad fördel

Tyska pocketböcker har ett plus jag inte hade räknat med - kvaliteten på papper och bindning är mycket högre än i svenska. Sidorna är tjockare och lite vitare, trycket är lite snyggare, och sidorna sitter faktiskt fast ordentligt i bokryggen. Är det bara jag som tycker det, eller har kvaliteten på svenska pocketböcker blivit sämre på senare år? På somrarna nu för tiden händer det titt som tätt att sidorna trillar loss en solig dag på stranden, och att man helt plötsligt har en bok med lösbladssystem - inte alls smidigt. Visserligen är en pocket billig, men jag skulle nog hellre lägga till några kronor och veta att boken höll för att läsas i solen, eller för en omläsning om 20 år. Antar att pocketböcker är tänkta som slit och släng-varor, men jag vill faktiskt spara mina, länge!

Hey Dolly

Uppenbarligen har jag fastnat i någon slags ungdomsboksfas just nu, efter Sen tar vi Berlin var steget till Amanda Svenssons Hey Dolly inte så långt. Böckerna liknar varandra, men Hey Dolly är mer skruvad än den förra. Gillade nog Sen tar vi Berlin bättre, språket i den var mer poetiskt och boken hade mer handling. Hey Dolly var inte alls dålig, men jag har lite svårt för huvudpersonen Dolly som mest verkar vara ganska konstig. Läste ut boken med ett "jaha" och vände mig direkt till bokhyllan för att leta fram nästa bok att läsa.

Betyg: ♥♥♥