lördag 7 februari 2009
Blir den bättre?
Femtio sidor in i Vi, de drunknade av Carsten Jensen och hittills känns den mest som en lång uppförsbacke. Är den värd ansträngningen?
onsdag 4 februari 2009
Ibland är det bra med dåligt minne!
Hade det varit bättre hade jag ju kommit ihåg att jag redan läst En komikers uppväxt av Jonas Gardell (ungefär vid tiden för Big Bang), och eftersom jag sällan läser om böcker hade jag aldrig läst den i vuxen ålder och det hade varit synd. Eftersom den uppenbarligen inte gjorde så stort intryck på mig sist jag läste den tror jag att jag var för ung då, man måste nog ha passerat mellanstadieåldern med stor marginal för att uppskatta Jonas bok om den tiden i livet, i en förort i Sverige där allt på ytan verkar idylliskt. I Sävbyholm bor unga kärnfamiljer i villor med välskötta trädgårdar. Dit har folk flyttat för att deras barn ska kunna springa och leka utanför, utan att föräldrarna ska behöva oroa sig för biltrafiken. Där har folk koll på varandra, och nåde den som inte passar in. Speciellt i förortens mellanstadieskola, där Juha balanserar på gränsen mellan dem som accepteras och dem som anses töntiga. Hans enda riktiga vän, Jenny, hamnar solklart på fel sida gränsen, så henne kan han bara umgås med när de coola nobbat honom, eller när ingen ser.
Beskrivningen av Juhas och Jennys vardag känns i kroppen. Barn är inte särskilt snälla mot varandra, och jag minns själv med vilken ångest jag gick till skolan ibland. Jag var aldrig mobbad och blev oftast bjuden på festerna, men hade ändå en känsla av att alltid vara aningen fel, på gränsen till att inte passera det finmaskiga nätet när de som dög sorterades ut. Ärligt talat var jag väl inte heller särskilt snäll mot de i klassen som inte klarade testet, det var äta eller ätas som gällde i vår skola, och för att dra uppmärksamheten från sig själv vände man hellre lyset mot någon som hade mindre tur. Igenkänningsfaktorn i En komikers uppväxt är hög!
Jonas Gardells språk är poetiskt och flyter bra, det är ett nöje att läsa hans text! Han beskriver ett 70-tal som jag tycker mig känna igen, trots att jag är några år för ung för att ha ett endaste minne från den tiden. Kanske hade inte så mycket förändrats till decenniet efter, när jag var lika gammal som bokens Juha?
söndag 1 februari 2009
The end of Mr. Y
Årets snyggaste bok är helt klart The end of Mr. Y av Scarlett Thomas! Med sina svarta sidor och sitt snygga omslag var jag tvungen att titta på den en stund varje gång innan jag öppnade den. Fast alltför länge ville jag inte beundra utsidan, den här berättelsen fängslade mig verkligen och jag längtade efter att få veta hur allt skulle sluta.
Först och främst, den här boken är verkligen genomtänkt! Det är ganska djupa funderingar och teorier som författaren beskriver, om tid och rum, om tankevärlden och om vad allt i universum är uppbyggt av. Tidsresor, kvantfysik och relativitetsteorin vävs in i historien, men bli inte avskräckt för det, man behöver inte ha pluggat fysik för att förstå berättelsen! Att jag själv pluggat just fysik gjorde det kanske ännu roligare att läsa boken, inte minst för att jag blev imponerad av vilket enormt arbete författaren måste lagt ner på sin bok för att få historien att hänga ihop.
Men som sagt, man behöver verkligen inte vara fysiker för att läsa boken. Läs den som en vanlig roman, en spännande berättelse som passar oss boknördar - historien om en sällsynt bok vars läsare drabbas av en förbannelse. Läs om Ariels liv och kärlekshistorier, om sex, pengaproblem och om funderingar över livet.
Inga nackdelar då? Jo, ibland blir det lite för flummigt för min del, med resor i tid och rum och med dataspelskonsoller som dyker upp som hjälp. Fast det gör inte så mycket, jag kunde bortse från det och på det stora hela gillade jag verkligen den här boken!
Betyg: ♥♥♥♥+
måndag 26 januari 2009
måndag 12 januari 2009
Recensionsdags
Det har kanske inte verkat så här i bloggen, men jag har faktiskt läst en del under jul och ledigheten. Högen med böcker som väntar på att recenseras har växt, så här kommer ett försök att minska den.
Jag fortsätter att läsa serien om Harry Hole i min konstiga ordning. Jag började med bok nummer fyra och fem, och kom på att de var så bra att jag ville läsa hela serien. Började därför från början och har nu hunnit till bok 3, Rödhake. Nu börjar jag känna igen det jag fastnade för i bland annat Djävulsstjärnan - en smart intrig och en spänning som hålls uppe genom hela boken. Jo Nesbøs första två deckare höll inte riktigt samma höga standard men i Rödhake har författaren hittat sin stil och Harry Hole är i högform. Ser fram emot resten av serien!
Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är första delen i en deckartrilogi. Jag blev lite lockad av att läsa den eftersom författaren är matematiker och inte riktigt kvalar in i stereotypen av en deckarförfattarinna. Boken är dock en ganska klassisk deckare, men jag gillar både persongalleriet och deckarintrigen. Det här är en spännande bok som fungerar bra om man vill ha en stunds underhållning!
Boken Utanmyr av Sofia Nordin blev jag nyfiken på efter att ha läst om den i flera bloggar. Historien handlar om Johanna, som följer med en kompis till kollektivet Utanmyr i norra Sverige. Där lever en liten samling människor i vad som verkar vara en idyll, men ju längre Johanna stannar i kollektivet desto mer börjar hon ana att det finns saker som inte står rätt till. Poetisk och kuslig har boken beskrivits som, och visst, språket fungerar bra och är stundtals väldigt fint, men tyvärr gör historien inget djupare intryck på mig. Jag läser den snabbt, men lägger sedan ifrån mig boken och tar upp nästa.
Den hemliga kocken av Mats-Eric Nilsson är boken hela fikarummet på jobbet pratat om med jämna mellanrum under hösten. Jag var så klart nyfiken, men samtidigt lite rädd för att läsa den. Jag har redan begränsat min kost (äter inte kött och är, handen på hjärtat, ganska kräsen över huvud taget) och jag var orolig för att vilja avstå från ännu fler matvaror efter att ha läst om fusket i livsmedelindustrin, vilket skulle göra livet lite bökigare. Det som står i Mats-Erics bok är inga stora överraskningar, visst förstod man att lightprodukter måste innehålla en del märkliga saker för att kunna vispas och kokas som vanliga produkter, men en hel del saker var nya i alla fall för mig. Att min älskade balsamvinäger bara är vitvinsvinäger, druvextrakt och färgämne visste jag inte om till exempel, eller att smakförstärkaren E621 kan ge en sjukdom som kallas chinese-restaurant-syndrome. Den sammantagna bilden av livsmedelsindustrin är minst sagt skrämmande, och numera läser jag innehållsförteckningar innan jag köper varorna i affären. Bakmaskinen har dammats av och får nu jobba för fullt för att ersätta köpebrödet med alla sina tillsatser och lusten hatt laga från grunden (vilket jag i och för sig nästan alltod gjorde innan också) har fått ett uppsving. Jag önskar att mina vänner som ständigt matar sina barn med färdiglagat och halvfabrikat skulle läsa Den hemliga kocken!
Jag fortsätter att läsa serien om Harry Hole i min konstiga ordning. Jag började med bok nummer fyra och fem, och kom på att de var så bra att jag ville läsa hela serien. Började därför från början och har nu hunnit till bok 3, Rödhake. Nu börjar jag känna igen det jag fastnade för i bland annat Djävulsstjärnan - en smart intrig och en spänning som hålls uppe genom hela boken. Jo Nesbøs första två deckare höll inte riktigt samma höga standard men i Rödhake har författaren hittat sin stil och Harry Hole är i högform. Ser fram emot resten av serien!
Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är första delen i en deckartrilogi. Jag blev lite lockad av att läsa den eftersom författaren är matematiker och inte riktigt kvalar in i stereotypen av en deckarförfattarinna. Boken är dock en ganska klassisk deckare, men jag gillar både persongalleriet och deckarintrigen. Det här är en spännande bok som fungerar bra om man vill ha en stunds underhållning!
Boken Utanmyr av Sofia Nordin blev jag nyfiken på efter att ha läst om den i flera bloggar. Historien handlar om Johanna, som följer med en kompis till kollektivet Utanmyr i norra Sverige. Där lever en liten samling människor i vad som verkar vara en idyll, men ju längre Johanna stannar i kollektivet desto mer börjar hon ana att det finns saker som inte står rätt till. Poetisk och kuslig har boken beskrivits som, och visst, språket fungerar bra och är stundtals väldigt fint, men tyvärr gör historien inget djupare intryck på mig. Jag läser den snabbt, men lägger sedan ifrån mig boken och tar upp nästa.
Den hemliga kocken av Mats-Eric Nilsson är boken hela fikarummet på jobbet pratat om med jämna mellanrum under hösten. Jag var så klart nyfiken, men samtidigt lite rädd för att läsa den. Jag har redan begränsat min kost (äter inte kött och är, handen på hjärtat, ganska kräsen över huvud taget) och jag var orolig för att vilja avstå från ännu fler matvaror efter att ha läst om fusket i livsmedelindustrin, vilket skulle göra livet lite bökigare. Det som står i Mats-Erics bok är inga stora överraskningar, visst förstod man att lightprodukter måste innehålla en del märkliga saker för att kunna vispas och kokas som vanliga produkter, men en hel del saker var nya i alla fall för mig. Att min älskade balsamvinäger bara är vitvinsvinäger, druvextrakt och färgämne visste jag inte om till exempel, eller att smakförstärkaren E621 kan ge en sjukdom som kallas chinese-restaurant-syndrome. Den sammantagna bilden av livsmedelsindustrin är minst sagt skrämmande, och numera läser jag innehållsförteckningar innan jag köper varorna i affären. Bakmaskinen har dammats av och får nu jobba för fullt för att ersätta köpebrödet med alla sina tillsatser och lusten hatt laga från grunden (vilket jag i och för sig nästan alltod gjorde innan också) har fått ett uppsving. Jag önskar att mina vänner som ständigt matar sina barn med färdiglagat och halvfabrikat skulle läsa Den hemliga kocken!
onsdag 7 januari 2009
Året som gick - någon slags sammanfattning
Bättre sent än aldrig - någon slags sammanfattning av året som gick. Börjar i juni, vad som hände när innan jag började blogga kommer jag inte riktigt ihåg...
juni
Jobbade som en galning innan semestern, vi var två personer på fyra mans arbete och många timmar övertid blev det. Detta gav en elak nackspärr första dagen på semestern. Därutöver började vi sommaren med en vattenläcka i nya huset. Dålig start.
juli
Semester hela månaden, men många önskemål från familjerna gjorde att vi inte hann med oss själva, förutom en vecka i Åre. Har lovat mig själv att inte ge bort så mycket av min tid nästa sommar - jag behöver den själv! Tröttnade till slut på regnet och tog in på spa, vilket räddade det som var kvar av ledigheten. Blev besviken på Bittert arv av Kiran Desai, men lite gladare igen efter att ha läst om favoritpolisen Harry Hole.
augusti
Började jobba igen. Fyllde 29 och firade 2-årig bröllopsdag. Var gräsänka ganska mycket, men hann därmed med lite läsning. Skrattade och grät mig igenom Marley och jag, gillade Hatet även om den var jobbig att läsa, och tog mig äntligen tid att läsa fantastiska Shantaram, långt efter alla andra. Anmälde mig snabbt till Pocket & Prassel 2.0 när Enbokomdagen annonserade andra rundan i detta roliga!
september
Läste min första deckare på tyska, der Kindersammler, och gillade den skarpt! Fick första paketet i Pocket & Prassel och tillbringade hela nio dagar i vackra Interlaken i Schweiz. Fick också någon slags befodran (om man nu kan kalla det så när man mer eller mindre ofrivilligt blir vald för att det inte finns några andra) till projektledare. Ser fram emot nästa lönesamtal, det måste väl innebära påökt, eller hur!?
oktober
Nya rollen på jobbet innebar många resor till Tyskland. Oktober verkar ha varit en bra läsmånad, nästan bara 4:or i betyg i bloggen. Blev också lite blondare, och fick veta att en av bästa vännerna ska gifta sig i april - i Damaskus! Jobbarkompisen åkte till USA på job-rotation, och M försvann till Tyskland för utlandstjänstgöring. Blev lite ensamt... Lärde känna en annan kollega bättre och hittade en trogen lunchkompis, som också gillar böcker!
november
Var gräsänka hela månaden, men flängde fram och tillbaka till Tyskland och träffade M ganska ofta ändå. Läste och älskade Tannöd och var för övrigt inne i någon slags ungdomsboksfas med Hey Dolly och Sen tar vi Berlin. Träffade sötaste D&E i München och hade en galen utekväll där.
december
Nya resor till Tyskland, både före och efter att M kom hem. Slutspurt innan jul och försenad inflyttningsfest precis innan alla försvann från stan. Lugn och skön jul hos svärföräldrarna. Fattade inte riktigt grejen med Kafka på stranden. Läste en packe deckare och avslutade (nästan) kursen i Deutsche Krimis.
För 2009 tänker jag
- fortsätta läsa på tyska, dock utan att behöva skriva gloslistor, puh
- försöka vara lite mer fokuserad i läsningen, har aldrig varit så rastlös och otålig som förra året
- avskaffa alla krav när det gäller läsningen - kursen var jättebra för att komma igång att läsa på tyska, men det är roligare att läsa helt utan deadlines och redovisningsskyldigheter.
juni
Jobbade som en galning innan semestern, vi var två personer på fyra mans arbete och många timmar övertid blev det. Detta gav en elak nackspärr första dagen på semestern. Därutöver började vi sommaren med en vattenläcka i nya huset. Dålig start.
juli
Semester hela månaden, men många önskemål från familjerna gjorde att vi inte hann med oss själva, förutom en vecka i Åre. Har lovat mig själv att inte ge bort så mycket av min tid nästa sommar - jag behöver den själv! Tröttnade till slut på regnet och tog in på spa, vilket räddade det som var kvar av ledigheten. Blev besviken på Bittert arv av Kiran Desai, men lite gladare igen efter att ha läst om favoritpolisen Harry Hole.
augusti
Började jobba igen. Fyllde 29 och firade 2-årig bröllopsdag. Var gräsänka ganska mycket, men hann därmed med lite läsning. Skrattade och grät mig igenom Marley och jag, gillade Hatet även om den var jobbig att läsa, och tog mig äntligen tid att läsa fantastiska Shantaram, långt efter alla andra. Anmälde mig snabbt till Pocket & Prassel 2.0 när Enbokomdagen annonserade andra rundan i detta roliga!
september
Läste min första deckare på tyska, der Kindersammler, och gillade den skarpt! Fick första paketet i Pocket & Prassel och tillbringade hela nio dagar i vackra Interlaken i Schweiz. Fick också någon slags befodran (om man nu kan kalla det så när man mer eller mindre ofrivilligt blir vald för att det inte finns några andra) till projektledare. Ser fram emot nästa lönesamtal, det måste väl innebära påökt, eller hur!?
oktober
Nya rollen på jobbet innebar många resor till Tyskland. Oktober verkar ha varit en bra läsmånad, nästan bara 4:or i betyg i bloggen. Blev också lite blondare, och fick veta att en av bästa vännerna ska gifta sig i april - i Damaskus! Jobbarkompisen åkte till USA på job-rotation, och M försvann till Tyskland för utlandstjänstgöring. Blev lite ensamt... Lärde känna en annan kollega bättre och hittade en trogen lunchkompis, som också gillar böcker!
november
Var gräsänka hela månaden, men flängde fram och tillbaka till Tyskland och träffade M ganska ofta ändå. Läste och älskade Tannöd och var för övrigt inne i någon slags ungdomsboksfas med Hey Dolly och Sen tar vi Berlin. Träffade sötaste D&E i München och hade en galen utekväll där.
december
Nya resor till Tyskland, både före och efter att M kom hem. Slutspurt innan jul och försenad inflyttningsfest precis innan alla försvann från stan. Lugn och skön jul hos svärföräldrarna. Fattade inte riktigt grejen med Kafka på stranden. Läste en packe deckare och avslutade (nästan) kursen i Deutsche Krimis.
För 2009 tänker jag
- fortsätta läsa på tyska, dock utan att behöva skriva gloslistor, puh
- försöka vara lite mer fokuserad i läsningen, har aldrig varit så rastlös och otålig som förra året
- avskaffa alla krav när det gäller läsningen - kursen var jättebra för att komma igång att läsa på tyska, men det är roligare att läsa helt utan deadlines och redovisningsskyldigheter.
söndag 4 januari 2009
Kursen i tyska avklarad - om jag får godkänt vill säga!
Sista kursboken i Deutsche Krimis 1 blev Der Hahn ist tot av Ingrid Noll. Nu är jag förhoppningsvis klar med kursen, även om jag definitivt kommer att fortsätta läsa på tyska! Kursen fyllde helt klart sitt syfte att få mig att komma igång med läsningen på tyska, för trots att jag gärna ville blev det inte av eftersom det var så mycket lättare att välja en svensk bok. Lat som jag är behöver jag en deadline för att verkligen få tummen ur! Nu när jag vet att jag tar mig igenom en tysk deckare utan större problem kommer det gå lätt att hålla tempot uppe, men det ska bli skönt att slippa rapportera varje läst bok så noga (därav ordet förhoppningsvis ovan).
Tyvär
r tyckte jag sämre om sista kursboken än om de övriga tre jag läste under hösten 2008. Der Hahn ist tot klassas som en krimi, men är snarast en farsartad historia om en medelålders dam som blir besatt av en man, och som kliver över lik för att få honom. Historian är minst sagt skruvad, mord efter mord begås utan att den tröga polisen verkar koppla samman händelserna.
Jag vrider lite obekvämt på mig under läsningen. Bokens berättarjag framställs som en ganska osympatisk person och trots att hennes livsöde är tragiskt känner jag ingen sympati med henne. Jag har också svårt att leva mig in i hur man an bli så förhäxad av en person man aldrig ens har pratat med som Rosi blir av Witold. Att hon dessutom, kanske inte med så stor framgång men ändå, till viss del lyckas ta kontakt med honom och upprätta någon slags relation med honom verkar ganska otänkbart. Nej, den här boken är lite för skruvad för mig!
Betyg: ♥♥
Tyvär
r tyckte jag sämre om sista kursboken än om de övriga tre jag läste under hösten 2008. Der Hahn ist tot klassas som en krimi, men är snarast en farsartad historia om en medelålders dam som blir besatt av en man, och som kliver över lik för att få honom. Historian är minst sagt skruvad, mord efter mord begås utan att den tröga polisen verkar koppla samman händelserna.
Jag vrider lite obekvämt på mig under läsningen. Bokens berättarjag framställs som en ganska osympatisk person och trots att hennes livsöde är tragiskt känner jag ingen sympati med henne. Jag har också svårt att leva mig in i hur man an bli så förhäxad av en person man aldrig ens har pratat med som Rosi blir av Witold. Att hon dessutom, kanske inte med så stor framgång men ändå, till viss del lyckas ta kontakt med honom och upprätta någon slags relation med honom verkar ganska otänkbart. Nej, den här boken är lite för skruvad för mig!
Betyg: ♥♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)